Det finns nog inget att sätt att sammanfatta den sista helgen i oktober på än att Elliott Murphy börjar få en relation till Sverige. Succé är ett annat ord som enträget pockar på uppmärksamhet för att lyftas allra längst fram på tungspetsen.

Runt lunchtid på fredagen plockade vi upp pojkarna på Arlanda och klättrar in i minibussen för att åka till Sala. Vi hann knappt ens ut från avtagsvägen in till Arlanda innan det är tydligt hur mycket de uppskattar att Alex är med och rattar ljud bägge de här kvällarna. Om det beror på att de gillar Alex, eller att de haft dåliga erfarenheter av ljudtekniker låter jag vara osagt. Dock kan jag med säkerhet tillstå att de uppskattar Alex, eftersom Elliott tackade honom från scen bägge kvällarna.

Elliott informerade oss om att han varit sjuk och inte riktigt hämtat sig ännu och ville bli avsläppt på hotellet och hämtad så sent som möjligt för soundcheck. En mängd omständigheter gjorde att han inte fått sova något alls mellan torsdag och fredag. Sagt och gjort. Vi installerade oss på hotellet och sedan åkte Jonna, Alex och jag bort till Rockland vid angiven tidpunkt för get-in.

Ett hundratal personer hade letat sig till Rockland för att lyssna på Elliott & The Normandy All Stars den här kvällen. Den kommande skivan stod i fokus för ett helt ombyggt set som varade i lite drygt två timmar och blandade gammalt och nytt på ett mycket förtjänstfullt sätt.

Gone Gone Gone* / A Touch Of Mercy / Sonny / Pneumonia Alley / Take That Devil Out Of Me* / You Don't need To Be More Than Yourself* / Rain Rain Rain* / Take Your Love Away / You Never Know What You're In For / Last Of The Rock Stars / On Elvis Presley's Birthday / Poise 'N Grace* / Rock 'n Roll 'n Rock 'n Roll / Diamonds By The Yard // L.A. Woman / Blind Willie McTell [Unplugged!] / And General Robert E. Lee [Unplugged!] / Drive All Night // Stay - Come on LouAnn

Höjdpunkterna den här kvällen måste nog sägas vara låtarna från den nya skivan, Elliott Murphy, och ”Take Your Love Away” som var blytung.

Dagen efter var det avfärd för Stockholm och det var ganska uppenbart att Elliott hade sovit natten som gått. Han var full av energi och bombardera Jonna och mig frågor om allt och inget hela vägen från Enköping till Stockholm. Till slut var vi tvungna att be honom sluta med frågorna så vi kunde koncentrera oss på trafiken.

Den tradition vi startade i fjol med att Elliott spelar piano på några låtar under kvällen har blivit något av ett varumärke för den här spelningen i Stockholm. Därför var det extra glädjande för oss att knappt 270 personer letat sig till Kägelbanan och The Second Annual Stockholm Piano Show. Kvällen kunde ha börjat bättre med alla förberedelser men efter en hel del slit och släp fick vi allt på plats i tid, även om det innebar att Elliott inte hann genomföra soundcheck fullt ut.

Men innan vi hinner dit måste vi slå fast att den här här långa lördagskvällen inleddes av Slowman Band på ett minst sagt förtjänstfull sätt. De spelade på den lilla scenen i Kägelbanans Östra Salong och glädjande nog hade merparten av publiken kommit för att se även dem. Om jag ska vara ärlig har jag aldrig sett eller hört så bra live som de var den här kvällen. ”En helt knäckande inledning på en magisk kväll,” som en av besökarna mailade mig dagen efter, är en mycket passande beskrivning.

I'm Back / Better Believe / Hell Of A Woman / Silent Years / Steppin' Out ( Here I Am ) / Don't Count Me Out / Rock 'n Roll Victim / Stuck With The Blues

På utsatt tid kliver Elliott, Olivier, Alan och Laurent upp på scen i den Västra Salongen och drar igång en spelning som på kort tid fyllt våra inkorgar med kommentarer från när och fjärran.

Gone Gone Gone* / A Touch Of Mercy / Sonny / Pneumonia Alley / Take That Devil Out Of Me* / You Don't Need To Be More Than Yourself* / Rain Rain Rain* / Take Your Love Away / You Never Know What You're In For / Poise 'N Pen~/ Lost Generation~ / Don't Worry I'm A Great Driver~ / Last Of The Rock Stars / Rock 'n Roll 'n Rock 'n Roll* / On Elvis Presley's Birthday / Poise 'N Grace* / Diamonds By The Yard // L.A. Woman / Something Like Steve McQueen / Blind Willie McTell [Unplugged!] / Green River [Unplugged!] / Come On LouAnn // Drive All Night~ // Just A Story From America – Twist And Shout - Proud Mary – Gloria // Isadora's Dancers [Unplugged!]

De absoluta höjdpunkterna var återigen låtarna från den nya skivan, markerade med *. Men det som fullständigt fick ner mig på knä är världspremiären av ”Don't Worry I'm A Great Driver,” som de bara lekt med på soundcheck vid ett tillfälle tidigare och ”Drive All Night” som framfördes av Elliott på piano och Olivier på gitarr i ett helt nytt arrangemang. Låtar markerade med ~ är de som Elliott spelade piano på.

Vi lägger just nu sista handen vid en duo-turné för Elliott och Olivier i början av maj nästa år. Och om vi ska vara ärliga: Efter responsen på Kägelbanan nu senast. Som det känns just nu ska det nog mycket till för att vi inte ska försöka få till The Third Annual Stockholm Piano Show hösten 2011 också ...