|
Elliott Murphy: From Ashes To Music Tour 27/4 - 2/5, 2010 Foto: Helena Hjelm
Först av allt måste jag nog skriva att jag aldrig tidigare varit med om en turné med så här mycket anspänning innan den ens hunnit rulla igång. Under veckan som ledde fram till turnéstart har vi alla fått lära oss att vulkaner och aska inte är något man ska blanda hur som helst med kommersiell flygtrafik. Eller som Elliott uttryckte det i en mail till mig precis när det stod och vägde om flygen skulle börja gå igen: "I think if everybody played some Björk music perhaps the Volcano would be satisfied." Jag kan bara tala för mig själv, men jag har spelat mig riktigt riktigt trött på Björk. Nu är jag mer än redo för Elliott Murphy solo.
Hursomhelst, det sägs ju att det är svårt, eller näst intill omöjligt, att lära gamla hunder sitta. Vi ska försöka utgöra undantaget som bekräftar regeln genom att med hull och hår kasta oss över något vi aldrig gjort tidigare. Bara det i sig är ju en gnutta skrämmande och avskräckande, men vi känner att vi tagit så många tjurar vid hornen för den turnén att vi lika gärna kan stirra oron i vitögat en gång till och bjuda upp.
Vi ska göra vårt yttersta för att lämna kortfattade blogg-liknande kommentarer som låtlistor och generella intryck dag för dag under Elliotts soloturné. Genom att vi befinner oss på resande fot så blir vår rapportering per definition ganska kortfattad initialt. Självklart återkommer vi efter alla spelningar med en mer utförlig redovisning när allt är över, så att säga, i vår sedvanliga stil.
Det var en glad och alert Elliott som landade på Arlanda ungefär två timmar efter utsatt ankomsttid. Redan i bilen på väg in till hotellet i Stockholm var det uppenbart för Lars-Johan och mig att herr Murphy vaknat på rätt sida. Vi brukar ha en ganska lättsam ton i samtalen vi för under våra resor tillsammans och den här gången var inget undantag. Eftersom planet landade sent blev det lite stressigt att hinna till en tidig soundcheck men det löste sig på det allra bästa av sätt innan det hela var över. Det kanske roligaste var att det unga gardet slöt upp då Vilda, Varja och Ehville var där och fick lite saker signade.
Spelningen på Mosebacke kommer nog framgent att betecknas som en klassiker av de som var där. Den kanske inte ska nämnas i samma andetag som Springsteens spelning på Hovet 8:e maj 1981, men det är inte långt borta. Elliott drog långa introduktioner som fick oss allihopa att skratta gott och le oss igenom resan han tog oss med på. 130 personer hade letat sig till Mosebacke den här kvällen och de fick höra en 2 timmar lång intensiv konsert.
40 Days And 40 Nights / Gone Gone Gone / Sonny / Pneumonia Alley / Summer House / Something Like Steve McQueen / Rain Ran Rain / Take Your Love Away / You Never Know What You're In For / Last Of The Rock Stars / On Elvis Presley's Birthday / I Want You / Caught Short In The Long Run / And General Robert E. Lee / Diamonds By The Yard // Drive All Night ( slow ) / Stolen Car / Green River ( slow ) // Anastasia ( unplugged ) / Isadora's Dancers ( unplugged ) // Come On LouAnn
Alldeles innan Elliott gick upp tittade vi ut genom fönstret på Cornelis-rummet, som för kvällen fick agera loge. Han frågade mig om båtarna som var på väg ut i skärgården och jag berättade att det bland annat finns en ångbåt som har levande musik som går turer på sommarhalvåret. Elliott tittade på mig och sa: "Anders, you gotta book me a show on that boat next summer." Att han verkligen menade det stod bortom tvivel eftersom han nämnde det i introt till "And General Robert E. Lee" också. Det är långt till nästa sommar och nu bär det iväg till Göteborg.
Onsdag morgon, och himlen rämnar. Nja, det kanske inte var fullt så illa, men det var både hektiskt och kaotiskt. Dagen började med att jaga ner ett paket med CD-skivor som skickats till mig för Elliotts räkning. Enligt avsändaren i Abstatt i Tyskland hade de skickat det med DHL och att man sökt mig sedan 22:a april utan framgång. För att det skulle gå fort hade avsändaren valt en produkt som kallades DHL Premium. Vi fick inlämningskvitto och kollinummer faxade till oss på hotellet och böjade ringa. När vi kommit fram till rätt del av DHL:s kundservice var de ganska snabba med att förklara att deras trackningnumbers inte var tolvställiga och att de därutöver inte har någon produkt som kallas DHL Premium. Killen på DHL:s kundservice var mer än serviceminded och kollade åt oss om inlämningsnumret var en posförsändelse, men icke. Mer eller mindre på vinst eller förlust kastade vi oss i bilen och åkte ut till Postens Företagscenter i Kungens Kurva. Väl där förklarade vi i förhållandevis grafiska termer om krisen som uppstått och att det var absolut nödvändigt för oss att lokalisera försändelsen i fråga. Det förefaller som om ska använda "förhållandevis grafiska termer" när vi kommunicerar med folk, för de avsatte fyra personer att manuellt börja leta paketet. Tro det ej, men de hittade lådan efter kanske tio minuter, och jag fick reda på att avin skulle hamna i min brevlåda kl 14:30 samma dag. Med paketet i famn ringer jag Murphy: "Elliott, we found the CD:s." Han svarar "Anders, you're a miracle worker." Lite smått generad replikerar jag "Naw, I am an archivist. I jus' help people t'find things." Väl tillbaka på hotellet får vi information om att Elliott behöver åka tåg till Göteborg. Allt detta sammantaget gjorde att vi blev sena till Göteborg och till soundcheck, men vi lyckades ändå gå på bara 30 minuter efter utsatt tid.
Det knappa hundratalet som trotsat Champions League, som bortsett från att New York Dolls spelade några hundra meter bort i samma stad och som fullkomligt struntade i regnet som föll över Göteborg den här kvällen bjöds på en något kortare, men minst lika magisk, föreställning än kvällen innan.
If Poets Were King / Gone Gone Gone / Sonny / Pneumonia Alley / Rain Rain Rain / O Catarina / You Never Know What You're In For / Last Of The Rock Stars / The Letter / Like A Great Gatsby / On Elvis Presley's Birthday / A Touch Of Kindness / And General Robert E. Lee / Diamonds By The Yard // Anastasia ( unplugged ) / Blind Willie McTell ( unplugged ) / Green River ( unplugged )
Efter spelningen frågar den lokala arrangören om vi vill åka förbi Elliotts vänner i New York Dolls och hamna på gästlistan. Elliott var på så vi åkte bort till Sticky Fingers. Efter tjugo minuter eller så säger Elliott till mig "I'm ready if you are," och vi tog oss hem för att få några timmars sömn den här natten.
Sen utcheckning från hotellet på torsdagen, en session på gymmet på hotellet och sedan en timme i bil innan vi är i Falkenberg och berättelsen fortsätter. Och som den fortsätter. Det kändes nästan som ett antiklimax att vakna upp till dag helt utan kaos eller akuta saker att sätta tänderna i eller lägga händerna på. Vi kom iväg från hotellet i tid. Vi fann vår väg genom Göteborg ut mot Falkenberg utan problem. Vi lämnade Göteborg bakom oss och plötsligt piper det till i bilen.
Dagens bilar är ganska intelligenta, och har en förmåga att göra en uppmärksam på allt man borde ha uppmärksammat. Men dagens bilar måste fanimej ha varit rockstjärnor i tidigare liv, för de upplyser inte innan något inträffar. Istället sätter de huggtänderna i ens halspulsåder utan pardon när den där klockan klämtar. Så vad händer när en kritisk faktor löser ut i en bil? Enkelt! Om 728 meter har du inte längre drivmedel. Soppatorsk galore. Men vi klarade oss, men något fåtal hundra meter tillgodo, så vi kom fram till Falkenberg i god tid.
Den här turnén heter From Ashes To Music Tour, och inget annat. Jag har bestämt mig för att ha ett allvarligt samtal med vår bil om att det INTE är frågan om One Pressing Issue Superseeding Another Tour. Men bilfan är tysk, och jag svensk. Vilka odds ger ni för att den ska begripa mig ....
Och som om det inte skulle vara nog där. Ännu en händelse inträffade som påvisar hur tufft turnélivet är. I det här fallet kanske inte så mycket på organisation eller artist, utan mer på medförd teknik. Runt en timme innan utsatt tid för soundcheck gav Elliotts dator upp sitt spöke. Vi samlades kort och skickade den till de sälla Macintosh-markerna, innan vi tog oss an kvällens uppgift: I runda slängar 230 betalande på Stadsteatern.
Efter den här kvällen är det helt klart att en stor och deltagande publik inverkar positivt på Elliotts spelningar. I korta ordalag blev det här den bästa av de tre gig som genomförts hittills på soloturnén. Låtar kastades ut från den skriva låtlistan för att ge plats åt spontana infall till följd av publikinteraktionen. Ett perfekt ljud i en underbart vacker teater utgjorde utmärkta förutsättningar för ännu en spelning i klassikernivå. Lägg därtill att evenemanget förgylldes av AnnaLena Winter som Support Act. Resultatet av denna något komplexa ekvation blev helt klart positiv.
If Poets Were King / Gone Gone Gone / Sonny / Graveyard Scrapbook / Pneumonia Alley / Rain Rain Rain / Caught Short In The Long Run / O Catarina / You Never Know What You're In For / Last Of The Rock Stars / On Elvis Presley's Birthday / Drive All Night / Change Will Come / And General Robert E. Lee / Diamonds By The Yard // Summer House / L.A. Woman / Blind Willie McTell ( unplugged ) / Green River // Come On LouAnn
Det kanske mest bizarra den här kvällen, var att en blond kvinna kom fram till mig mellan support acten och huvudnumret och ställde frågor om den bakgrundsmusik jag sytt ihop åt Elliott för den här turnén. Min tuppkam växte säkert en bit, men frågan är vad det säger som kvällen som helhet ?!
Sista april ägnade vi åt att ta igen oss, åka upp till Stockholm samt återuppta våra samtal om allt och inget. Det skulle inte alls förvåna mig om vårt ordbyte, via en eller tolv omvägar, återkommer till Lilla Sjöjungfrun i Köpenhamn ...
Historiskt sett har Elliott och Uppsala alltid varit en särskilt bra kombination. Jag vet inte om det har att göra med att Katalin bokat honom fyra år på raken, eller om det bara är så att han gillar stan och publiken där. Jag vet dock med säkerhet att om man ska utropa något "hem" för Elliott i Sverige, då måste det bli Katalin. Avslutningskvällen på den här soloturnén följde minst sagt traditionen med fantastiska spelningar i studentstaden. I runda tal hade ett 80-tal sökt sig till Östra Station den här kvällen, men Elliott spelade som om han stod på scen på ett utsålt Johanneshov.
Like A Great Gatsby / Gone Gone Gone / A Touch Of Mercy / Sonny / Pneumonia Alley / Caught Short In The Long Run / Rain Rain Rain / Take You Love Away / You Never Know What You're in For / Last Of The Rock Stars / The Letter / On Elvis Presley's Birthday / Is Fellini Really Dead? / And General Robert E. Lee / Diamonds By The Yard // Home Again / Blind Willie McTell ( unplugged ) / Just A Story From America ( unplugged ) / Green River // Never As Old As You* / Don't Worry I'm A Great Driver* / Continental Kinda Girl* / Dusty Roses* / Isadora's Dancers* / Rock Ballad* // Talkin' About America* / Last Call* // Come On LouAnn
Som sagt, Elliott och Uppsala och Katalin är en svårslagen kombination. Efter första extranumret startar en helt improviserad sekvens av requests från publiken. Låtarna i setlistan markerade med * gjorde han, helt eller delvis, efter att folk ropat på dem. "Don't Worry I'm A Great Driver" ligger på en av Vintage Volymerna [ Gramercy Park: Vol. 5 ] och vad jag vet har han aldrig gjort den live förrut. Som ni kanske förstår av låtlistan blev det en ganska lång kväll. Allt som allt klockade den in på ca 2 timmar 30 minuter.
Och nu är det över. För den här gången. Men det ska nog komma mer, mycket mer. Vi har ju fyra gig till konfirmerade med Elliott i Sverige i år och vi jobbar stenhårt på att hitta ännu en bandspelning till den 28:e oktober. Vi får se hur det går med det datumet i höst.
För mig personligen är nog ett samtal jag fick under soundcheck på Katalin det allra roligaste minnet från den här turnén. Jag har shoppat runt en möjlig duo-turné med Elliott och Olivier för våren 2011 med olika lokala arrangörer och andra intresserade när jag ändå korsat Sverige så att säga. Det har förts substansiella samtal med tre eller fyra möjliga arrangörer och i går ringde man från "en ännu ej namngiven stad på västkusten" och sa att man till 90% kan konfirmera en duo-spelning. Jag kan bara le och tänker stilla för mig själv: "Vi hinner inte avsluta den turné vi är på, eller påbörja nästa, innan spelningar börjar trilla in för näst nästa turné."
Jag vet inte hur ni ser på det, men jag tycker att det börjar se riktigt ljust ut för Elliott Murphy och Sverige. Och glöm inte bort: Live music is better.
Anders L Johansson 2/5 2010 |