|
Några ord om solospelningen på Big Ben 23/2 2009 Foto: Helena Hjelm
Vad kan jag annat skriva: Det var mycket nostalgi för mig den här kvällen i slutet av februari nere i källaren på Big Ben i Stockholm. Första gången jag såg Elliott live var i augusti 1996 på Gino i Stockholm. Även den gången spelade han solo så på sätt och vis var den här spelningen giget som fick cirkeln att slutas för mig. Det också sägas att Elliott inte på något sätt brukar göra solospelningar. Vad jag vet har han inte gjort det annat än för radio och TV, sedan han började spela med Olivier alldeles efter soloturnéerna i Europa och USA 1996.
De som har sett Elliott tillsammans med The Normandy All Stars eller bara Olivier vet att hans spelningar ofta är till bredden fyllda med energi och spelglädje. Även den här kvällen var energimättad, även om det var av en delvis annan sort. Speldglädjen finns där och jag ser inte att den kommer att överge honom. Iallafall känns det så! Skillnaden var att den här kvällen hade den ohämmade rock'n'roll leverantören Elliott Murphy ersatts av en skör poet som närmast smärtade fram sina låttexter, bitvis sparsamt ackompanjerade av hans akustiska Taylor. Stundtals fick iallafall jag känslan av att han återuppfann textrad för textrad där och då, på Big Bens lilla lilla scen. Det tydligaste exemplet på detta är nog Lady Stiletto.
Han höll på i ganska precis två timmar och här är låtlistan: The Valley Below / Black Crow / Sonny / Green River / A Touch Of Mercy / Pneumonia Alley / How's The Family / Razzmatazz / Canaries In The Mind ( slow ) / You Never Know What You're In For / Last Of The Rock Stars - Shout / On Elvis Presley's Birthday / Caught Short In The Long Run / And General Robert E. Lee / Diamonds By The Yard / If Poets Were King / Stolen Car / Lady Stiletto / Anastasia / Summer House
Faktum är att han hade tänkt att göra ett andra extranummer också med åtminstone tre låtar till: "Veronique The Actress" (som han lovat mig att göra), "Isadora's Dancers" (som han lovat Kicki att göra) samt en låt till. Jag fick i uppdrag att påminna honom om de "överblivna" låtarna till spelningen i Stockholm i maj istället.
Det är också ett nytt album på gång med planerad release i september. Elliott och bandet var i studion i oktober och spelade in 4 låtar och har sedan dess hunnit med att spela in 4 till. Bland låttitlarna från de här sessionerna känner vi några från den senaste tidens spelningar, Rain Rain Rain, Take That Devil Out Of Me samt What The Fuck för att nämna några få. Så fort jag vet något om den nya skivan, kommer det upp bland övriga nyheter här på sidan.
Jag hade knappast gjort mitt jobb om jag inte också frågat Elliott om han kan tänka sig att komma tillbaka och göra solospelningar igen, på det här sättet, kanske nästa år i Stockholm. Utan att så mycket som tappa en takt svarade Elliott: "Only if it is the same audience." Efter ett ögonblicks eftertanke tilläger han "And we make it two nights!" Allt detta kan nog sammanfattas som att han gillade att spela solo och att han gillade att spela på Big Ben och att han gillade publiken han hade. Jag hoppas verkligen vi kan locka tillbaka honom hit för ett par kvällar nästa år. Elliott solo är en helt annan upplevelse än med Olivier eller band, inte bättre eller sämre, bara annorlunda och med mycket mer fokus på hans texter.
Men nu går vi händelserna i förväg: Vi får se hur det blir med det när vi väl hinner dit, men självklart ska vi försöka. Först ska vi dock göra vårt yttersta för att locka så mycket folk till spelningarna i maj i år att det finns ekonomi och kulturellt intresse av att ta hit honom igen antingen med band eller som duo med Olivier eller ensam.
Mina närmaste spelningar med Elliott blir 14/3 på New Morning i Paris. Det handlar om hans "Birthday Show" och de brukar alltid bli ganska speciella upplevelser. Att det dessutom är så att han fyller 60 år och spelar i Paris, 600 meter från bostaden gör att man bara inte kan bomma den spelningen. Sedan blir det 21/3 på Spirit of 66 i Verviers i Belgien. Ni vet det där stället där Elliott och pojkarna spelade i 4 timmar och 20 minuter 2007, med 24 låtar i huvudsettet och 24 extranummer. Vem fan vågar bomma en spelning i Verviers efter det !? Inte jag iallafall.
De här meddelandena kommer att komma lite oregelbundet framgent men jag ska iallafall försöka få till ett tiotal per år. De äldre meddelandena och nyheterna kvartalsvis kommer att finnas under fliken "Historik" i menyn högst upp på varje sida.
Anders L Johansson 27/2 2009 |