|
Slowman Band på Big Ben 8/10 2009 Foto: Helena Hjelm
OK, det ska erkännas redan från början och det är ingen idé att ens försöka sopa något under mattan: Det här är så nära köpta applåder man kan komma. Men oavsett det är ovationerna hjärtliga, ärliga och uppriktiga. De som känner mig vet att de kommer mer ur min musikälskande själ och mitt hjärta pre-destinerat att klappa i otakt, snarare än ur förhoppningar om någon form av vinning. På tal om vinnare, jag kan inte se det dryga 70-talet personer som sökt sig till Big Ben för att se Slowman Band den här torsdagskvällen som något annat än vinnare. Grabbarna ska snart in i studion för att spela in sitt andra album, som är tänkt att släppas i mars 2010. Vi jobbar för fullt på att boka spelningar så att det blir någon form av turné för att supporta den nya skivan. Men det kanske den uppmärksamma besökaren redan upptäckt på fliken kommande evenemang här på sidan !? Vi hoppas kunna börja publicera speldatum och lokaler inom kort. Men nu hastar vi alldeles för fort. Dags att föra tillbaka till början av oktober igen. 2009!
Så, det kan knappast ha undgått någon att sommaren slutligen fått ge vika för höst med kyla och regn och vind och röd-gula färger i överflöd. OK färgerna har jag inget emot, men det andra kan jag verkligen vara utan. Det finns folk som gillar hösten. Iallafall har jag hört talas om folk som gör det, mest i andra hand dock. Jag kan med emfas tillstå att jag inte är en av dem. Jag hatar hösten innerligt. Och våren! Mest på grund av att solen står så infernaliskt lågt och att jag inte ser någonting med mitt brytningsfel som gör mig överkänslig för direkt solljus. Vad göra? Man kan alltid "fly" ner i källaren på Big Ben som jag och cirka 75 andra med mig gjorde den här torsdagskvällen.
Som seden påbjuder vad gäller gig på Big Ben gjordes två set om ca 50 minuter och därefter ett par extranummer. Rockigare och snabbare låtar blandades med lugnare och dynamiken och variationen på showen har onekligen landat och sitter som hand i handske. Bandet är så tight och samspelt som man bara kan önska av ett live-band. Visst är det massor av inrepade detaljer i framförandet, men som med så många andra framgångsrika akter ser man inte dessa nyanser om man inte vet om dem och tittar väldigt noga. Jag kan inte beskriva det på något annat sätt än att Slowman Band vuxit en storlek sedan jag stiftade bekantskap med dem för ett år sedan. Det förefaller mig som om delarna mer vuxit samman till en sammanhängande helhet.
Svantes gitarrspel förför mig lika mycket varje gång jag ser dem, och jag har likväl bestämt för att spela svårflörtad varenda gång. Stefans trummor är det nästan så att jag inte märker eller åtminstone inte riktar uppmärksamheten mot när jag ser Slowman Band live. Men jag vet med säkerhet att jag skulle sakna honom enormt om han inte satt där och njöt bakom sitt Ludwig-set varje kväll. Lite på samma sätt känner jag för Henriks trakterande av basen. Å andra sidan kan man knappast skriva en bättre komplimang till en rytm-sektion i ett band. Tror jag. Hoppas jag! Mina tankar när Lasse på keyboard lämnade bandet är fortfarande färskt i minnet och det var ett inte helt obetydligt mått av tvivel och undran som upptog mina funderingar i våras. Helt i onödan. Mats har fogats till bandet på ett fantastiskt sätt, och kanske tillochmed att detta fått dem att återuppfinna sig själva och varandra igen, eller åtminstone kittet som finns mellan bandmedlemmarna. Jag vet inte. Jag vet bara att det låter väldigt bra när de står på scen.
De låtar som framfördes den här kvällen är som följer: Taking The Long Way Home / Don't Count Me Out / Take It Down / You Can't Treat Me This Way / Rock'n'Roll Victim / Stuck With The Blues / All Tied Down / Lovers In The Rain / If I Ever // Little Wing / Manic Depression / Vodoo Child / Standing / Put The Blame On Me / That's How Strong My Love Is / Hell Of A Woman / Slowman // Long Lost Friends // Angel
Som det ser ut i dagsläget kommer det att dröja ett tag innan de står på scen igen. Material till en ny skiva ska repas in, spelas in, mixas och masteras och allt annat som hör till CD-produktioner. De nya låtarna ska ges sitt live-format och repas in och fogas in i den befintliga showen. Sedan kommer det där magiska ögonblicket när skorna återigen står på scengolvet och den första tonen av kvällens konsert klingar ut i rummets naturliga reverb.
Jag vet med säkerhet att Slowman Band kommer att få mig att glömma det ack så hatiska aprilvädret några kvällar våren 2010. Om jag ska vara riktigt ärlig, finns det en överhängande risk att de får mig att glömma det där aprilvädret i förebyggande syfte redan i mars. Jag hoppas att vi ses då ...
Anders L Johansson 10/10 2009 |